Musik är något jag inte kan leva utan. Så har det alltid varit, så länge jag minns. Mina första musikminnen är när mina föräldrar lyssnade på svensktoppen och sin rullbandspelare. Jag fick min första grammofon när jag var 6 år. En sån där högtalaren även var lock …minns ni?
Ungefär så här såg den ut, men min var svart. Så lycklig jag var när jag fick den. Min första skiva(förutom sagoskivorna då) var ABBA ”Ring ring” som tätt följdes av mer ABBA. Så kom kassetbandspelaren. Och då började min ”blandbands-era”. Det satt alltid ett band, framspolat och klart i spelaren och så fort man hörde nåt som lät bra så var det ”play & rec” som gällde. Skitsamma om låten redan börjat. Störst chans att få favoriter inspelade var när man lyssnade på ”Poporama” eller ”Upp till 13″. Det var nån gång vid den här tiden jag upptäckte gruppen ”Kiss” också. Fick ett köpband med deras skiva ”Rockin and all over”. Året var 1976.
Bandspelaren gick varm och det blev dags att uppgradera. Jag fick min första stereo. Den var begagnad så klart, men oj vilket ljud. Kasettdäcket låg löst brevid, kopplat till förstärkaren som var inbyggd. På kassettdäcket fanns mätare som man ställde in när man skulle spela av en skiva. Gick det för högt upp på rött blev ljudet inte bra.
I villaområdet vi bodde i träffades familjerna en del helger. Barnen fick korv och pommes frites och dom vuxna drack grogg och dansade. ”Gråt inga tårar” med Thorleifs och alla Vikingarnas skivor gick varma. Vi som var barn då och fortfarande har kontakt, vi lyssnar på ”Guenerina” med Paul Paljett och ler.
I min musiksamling kan man hitta allt från AC/DC, Motörhead, Accept, Judas Priest till just Paul Paljett. Jag är allätare, men kan inte lyssna på jazz eller opera. Jag är en schalgernörd, jag är en hårdrockare och jag är en dansbandsguru 
Fast när det gäller dansband så är det mesta 70 och 80-tal. Samma när det gäller hårdrocken. Gillar det gamla beprövade bäst. När det spelades på en gammal Hammondorgel. När alla i bandet var mer eller mindre stenade. Inget att hylla, jag vet, men dom var som bäst då.
Så kom cd:n. Jag var motståndare in i det sista. Till slut gick det inte att vara kärringen mot strömmen längre då färre och färre skivor släpptes på LP. När jag separerade från mitt ex fick jag ta stereon, en Pioneer som kostade 10 000 spänn 1990.
Så blev det här med Internet då. Jag började surfa 1997 och det här med musik att ladda hem var ju som rena julafton. Minns att det tog ca 20 minuter att få hem EN låt då. Och då hade det gått fort. Kvalitetsmässigt så ÄR originalskivor mycket bättre än mp3:or. Det är faktiskt så. Visst, det är ok att lyssna på bränd musik men ska man verkligen LYSSNA, då ska det vara original.
Stereon som nu är min ägo inköptes för några år sedan. Ett av mina krav var att den skulle kunna spela mp3:or. Jag gör ju fortfarande ”blandband” men på cd och inte via radion . Så jag köpte den jag tyckte vi hade råd med just då, en Sony RC222. Den duger gott som hemmastereo och tjänstgjorde även som anläggning då vi gifte oss i so
mras och hade fest i trägdgården. Visserligen såg jag dagen efter att jag hade maxvolym, men jag tror kanske att vi som lyssnade var lite lätt bedövade också
Min absolut största idol är Bruce Springsteen. Jag har haft nöjet att se honom live 4 ggr hittills. Första gången var 1988 på Valle Hovin i Oslo. Det var då han hade släppt ”Tunnel of love” skivan och var äckligt kär i Patti Scalfa.
Nåt år senare såg jag honom igen på Valle Hovin i Oslo. Den konserten ösregnade det hela tiden men det var ju honom jag skulle se. Och det gjorde jag, lika glad
1999 var det dags igen. Då på Stadion i Stockholm. 2003 var det återigen dags, Nya Ullevi i Göteborg. Övriga artister jag sett live är: Kim Wilde, Joan Jett, Scorpions, Phil Collins, Status Quo, Smokie och en hel drös svenska band.
Ja, musiken betyder mycket för mig……både i sorg och i lycka!
Senaste kommentarer