Stora sonen har inte haft kompis på två dagar nu så han är ett hår av hin att ha att göra med. Han blir verkligen pain in the ass när han blir uttråkad. Vi tog en sväng till Mac Donalds och hämtade lunch idag, men det är allt vi gjort. Jag vet att jag borde försöka aktivera honom mer, men jag gör ju det dag ut och dag in. Idag har jag inte haft varken lust eller ork. Tror dessutom att det är nyttigt att ha tråkigt ibland. Även om det nu går ut över oss.
När jag var barn var det väldigt sällan någon vuxen som roade mig. Jag hade leksaker, jag hade ett rum och hade jag inte någon kompis så lekte jag ju själv. Det fixar inte Stora sonen. Jag leker så klart med honom ibland, precis som min mamma hittade på saker med mig ibland. Men jag kan inte vara hans ”stand-in” så fort han inte har kompis. Men det tycker han.
Felet är helt och hållet vårt eget. Vi har inte låtit honom ha tråkigt när han var mindre. Han har fått full uppmärksamhet och back-up sen han föddes. Men det är ju självklart tycker man att barn ska ha uppmärksamhet. Men kanske inte hela tiden? Och vi borde ha lärt honom att leka själv. Nu är han snart 6 år och vet inte hur man LEKER själv. Han tittar på tv (förbannade skit-program som Nickelodeon och DisneyChannel) och spelar dataspel. Aldrig att han pysslar med lego eller nåt annat. Han har massor av leksaker men leker aldrig med dom.
Lilleman däremot kan pyssla i evighet med lego eller en bok eller nåt sånt. Han kan leka med en tidning i en timme. Men så har han av naturliga skäl inte haft full uppmärksamhet heller då han är nummer två i barnaskaran. Storebror tar mycket tid och energi.
Men vad gör man då för att bryta mönstret? Att helt plötsligt stänga av tv:n eller datorn är inget alternativ. Jag kan ju inte straffa honom för att han inte kan leka.
Senaste kommentarer