Stora sonen har inte haft kompis på två dagar nu så han är ett hår av hin att ha att göra med. Han blir verkligen pain in the ass när han blir uttråkad. Vi tog en sväng till Mac Donalds och hämtade lunch idag, men det är allt vi gjort. Jag vet att jag borde försöka aktivera honom mer, men jag gör ju det dag ut och dag in. Idag har jag inte haft varken lust eller ork. Tror dessutom att det är nyttigt att ha tråkigt ibland. Även om det nu går ut över oss.
När jag var barn var det väldigt sällan någon vuxen som roade mig. Jag hade leksaker, jag hade ett rum och hade jag inte någon kompis så lekte jag ju själv. Det fixar inte Stora sonen. Jag leker så klart med honom ibland, precis som min mamma hittade på saker med mig ibland. Men jag kan inte vara hans ”stand-in” så fort han inte har kompis. Men det tycker han.
Felet är helt och hållet vårt eget. Vi har inte låtit honom ha tråkigt när han var mindre. Han har fått full uppmärksamhet och back-up sen han föddes. Men det är ju självklart tycker man att barn ska ha uppmärksamhet. Men kanske inte hela tiden? Och vi borde ha lärt honom att leka själv. Nu är han snart 6 år och vet inte hur man LEKER själv. Han tittar på tv (förbannade skit-program som Nickelodeon och DisneyChannel) och spelar dataspel. Aldrig att han pysslar med lego eller nåt annat. Han har massor av leksaker men leker aldrig med dom.
Lilleman däremot kan pyssla i evighet med lego eller en bok eller nåt sånt. Han kan leka med en tidning i en timme. Men så har han av naturliga skäl inte haft full uppmärksamhet heller då han är nummer två i barnaskaran. Storebror tar mycket tid och energi.
Men vad gör man då för att bryta mönstret? Att helt plötsligt stänga av tv:n eller datorn är inget alternativ. Jag kan ju inte straffa honom för att han inte kan leka.
Vilket dilemma…men jag tror att du kan begränsa tv-tittandet och dataspelandet utan att det blir ett straff. Följ med honom till legot eller vad det kan vara och vitt med en stund, sen får han sitta själv, kom med ideér men låt honom genomföra dem själv. Då kommer hans fantasi igång.
Kanske är bra att vara ute mer? Låtsaslekar?
Jag vet inte.
Men jag tror abslolut att du kan sätta gränser för tv´n å liknande utan att det blir ett straff. Säg timm innan han sätter sig bara, så att han vet vad som gäller.
När min dotter var mindre talade jag om att tv-tiden var begränsad till 1,5 timme om dan, köote en tv-guide och satt med henne när hon fick bestämma vad hon skulle se. Funkade bra. Hade lite mysigt med bullar å så när vi fixade med tablån. Tror inte hon kände det som et straff. Sa att det var för att det inte är bra för barn att sitta vid tvn för mkt och att jag ville att hon skulle göra roliga saker istället. Hon köpte det.
E värre nu när hon e 14……….
Lycka till, bra att du tänker på din son och inte bara låter honom vara. Visar på att du är en bra mamma.
Hälsn Honan
Tack för din kommentar. Det där med tv-guiden låter som en bra idé. Dataspelandet begränsar vi ibland med hjälp av äggklockan
Men tv-guiden och en fika var ett bra tips. Ibland stirrar man sig blind här hemma och ser inte skogen för alla träden ungefär.
Kram
Du är utmanad. http://tabia.wordpress.com/2007/03/07/utmaning-fran-trollhare/
Faktum är nog att det är precis vad du måste göra – och att stänga av TVn är faktistk inget straff – det är snarare en hjälp till självhjälp. Här hade sambons barn jättesvårt med att leka själva då de flyttade hit för 1½ år sedan – då var de 2, 6 & 8 år gamla … men de har fått lära sig leka helt enkelt – och detta genom att förvägra dem TVn – det gick såklart trögt i början – men nu KAN de iaf leka …
Har samma problem med min snart 6-åriga dotter…jag känner oxå att det blir straff att ta bort tv,n men jag kommer att göra det iaf. Hon är inte kontaktbar när hon sitter framför tv:n.
//Mimzz