Anti-tanten….

1 03 2015

Jora sörru så atte….hon lever. Anti-tanten. Hon som vägrar bli tant. Men som ändå är rätt nöjd med att kunna välja sina tillfällen. Ibland passar det bra att vara lite tant. Men bara ibland. Till största delen tror jag att jag är 25. Fortfarande.





Hoppsan Kerstin

14 11 2013

Jag råkade trilla in här igen, mer än ett år sen sist.

Gillar ju blogg, gillar ju att dela med mig av det som är jag och det som är viktigt i mitt liv.

Filurar lite på om det ändå är här jag ska hålla till?





Hittade min gamla blogg….

13 02 2012

DVS den här….Jag bloggade under psynonymen Anti-tanten i flera år på Aftonbladet. Men så började de klångra till saker och ting så vi var mängder som bytte över till WordPress. Däribland jag då.

Nu har jag trillat över bloggen igen och hör och häpna, jag kom ihåg inloggningen. Så nu är jag här också. Igen.

//Anti-tanten





Att lägga till en bild

1 07 2010

När man lägger till en bild i WordPress i ett inlägg så gör man så här: 





Övergrepp eller våldtäkt?

12 04 2007

Idag kom jag att tänka på en sak som hände mig då jag var 17 år. Jag umgicks med ett stort gäng. De flesta var killar. Vi växte upp tillsammans och hade en mycket bra relation till varandra allihop. När vi blev tonåringar blev det en del hångel så klart.

En av killarna och jag blev tillsammans. Vi var ihop och när det var slut kunde vi ändå inte vara ifrån varandra så vi strulade som man gör i den åldern. Vi kan kalla honom P.

En annan av killarna i gänget (M) som jag ansåg bara vara en väldigt bra kompis tyckte att jag inte skulle strula med P. Han tyckte att P utnyttjade mig. Jag förklarade att jag brydde mig om P, var kanske t o m kär i honom. Men han tyckte att jag var dum.

Sen kom en helg då jag blev väldigt full. En av killarna i gänget och hans tjej skjutsade hem mig till P för att jag skulle få nyktra till där. Han var inte hemma. Det här var ju före mobiltelefonernas spridning så dom visste inte var dom skulle få tag på honom. Hem var inget alternativ då mina föräldrar inte visste att jag drack överhuvudtaget. Då träffar dom M! Jag är helt utslagen i baksätet på bilen. M erbjuder sig att ta hand om mig. Jag ska få sova ruset av mig hemma hos honom och sen ska han se till att jag kommer hem. Själv minns jag inget av det här.

Det jag minns är att jag vaknar när tangatrosan slits sönder i sidan. Och att jag känner att han försöker tränga in. Jag tar i med all min kraft för att få honom av mig. Jag är då spik nykter och vansinnigt rädd. Han häver sig på mig och försöker kyssa mig samtidigt som han försöker få in den. Då får jag krafter och får honom av mig. Han far i backen och jag försöker skyla mig så gott det går. Jag är hysterisk, men försöker vara lugn för jag vet ju inte om han tänker försöka igen.

Han börjar direkt att försvara sig. ”Asså jag vet inte men du verkade vilja”. Jag säger att vem fan kan vilja när man är totalt utslagen? ”Jamen du ligger ju med P”. Jag minns inte vad jag svarade. Jag vet bara att jag gick hem. Och han gick två meter bakom.

Efter några dagar fattade jag vad han gjort. Jag bestämde mig för att ingen nånsin skulle få veta. Jag kände äckel. Jag tyckte det var mitt fel som varit så full att jag inte gjort motstånd i tid. Men så brast bubblan för någon jag räknade som en vän. Jag berättade allt medans jag grät floder. Hon tröstade. Vad jag inte visste var att nästa dag visste alla i gänget vad som hänt.

Vissa i gänget valde att stå på min sida. Vissa valde hans sida. 

Än idag är han inte förlåten. Vi har träffats några gånger när vi haft återträffar, vi som ”gänget” då. Han ger mig fortfarande samma äckliga känsla. Var det ett övergrepp eller en våldtäkt?  





Här har jag bott i mitt vuxna liv

28 03 2007

Jag flyttade hemifrån i oktober 1988, några dagar innan jag fyllde 20 år. Det var en 2:a på 62kvm på 3:e våningen i ett av byns hyreshus. Vilken lycka, att få sitt första egna boende 🙂

I sovrummet hade jag min 120cm breda säng, ett sängbord, en lagerbokhylla och en fåtölj. I vardagsrummet hade jag en bokylla, IKEA:s Niklas med svarta stålrör och vita hyllplan i tre sektioner (köpt begagnad), en bäddsoffa i stålrör, ett vitt vardagsrumsbort med stålrörsben och en stereo i rack med glaslucka. Och en väldig massa gröna växter.

I köket hade jag ett ärvt köksbord med 4 stolar och en vit plåtlampa med hissanordning. Kökets tapeter var hemska. Vit botten med bruna ränder i rutor. Man blev yr där inne. Kompisarna brukade skoja när vi förfestade och säga ”Vi sitter i köket så blir fyllan billig”.

Badrummet var typiskt 60-tal med mintgröna väggar och golv. Kakel en bit upp på väggen och djupt inkaklat badkar.

Jag trivdes på ett sätt i min lägenhet men det kändes aldrig riktigt som ”hemma”. Efter 1½ år i lägenheten bytte jag bostad och flyttade in i en gammal statarlänga. Ett 1½-plans rött med vita knutar med bara 6 lägenheter i varav 5 var bebodda. Det var jag och 4 grabbar i huset. Där kände jag mig hemma. Jag föll för det gamla och lite slitna. Breda lister, gamla dörrar och fönster. Jag stannade där i 2 år.

Nästa gång jag flyttade var det för att jag och min dåvarande kille köpte hus. Ett kvarter från där jag bodde så jag drog mycket av mina saker i en skottkärra när det var inflyttningsdags 🙂

Huset vi köpte var av typen kedjehus, dvs vårt garage satt ihop med grannens husgavel. Det var inte så stort, 4 rum och kök på ca 90 kvm och 1½-plan. Jag skulle fylla 24 på hösten samma år.

När min sambo bytte ut mig mot en ännu yngre tjej flyttade jag till en otroligt fin lägenhet ovanpå en affär. Lägenheten var stor, nästan 80 kvm men var en 2:a. Jag hade hörnlägenhet och fönster åt tre håll. Huset låg dessutom längst med Storgatan och väldigt centralt så jag hade koll på det mesta 🙂

Hyran var väldigt dyr, jag betalade 4200 kr/mån och året var 1995. Efter ca 1½ år var det dags att hitta något billigare. Jag fick en lägenhet i ett gammalt tvåfamiljshus på andra våningen. Återigen breda lister, gamla dörrar och fönster. Och två rum och kök. Egen tvättmaskin och torktumlare i badrummet. Jag stortrivdes.

Så träffade jag min man i december 1999. Ganska fort bestämde vi oss för att två lägenheter på två orter var onödigt. Vi gjorde en kompromiss och hittade en lägenhet i ett parhus några kilometer utanför samhället, på väg till byn där han bodde då. Vi hyrde en 3:a på 80 kvm med garage. Lägenheten var ljuvlig. Ljus och öppen och på baksidan hade vi gräsmatta och sen ett skogsparti. Inga grannar bakåt med andra ord. Där bodde vi då Stora sonen föddes i juni 2001.

I juni 2002, på Stora sonens födelsedag flyttade vi in i vårt nyinköpta hus. Där bor vi fortfarande. Ett gammalt hus, byggt före 1909 (årtal okänt) på 179 kvm fördelat på 7 rum och kök.

hushost.jpg





Hur såg ditt rum ut?

27 03 2007

När jag började intressera mig för hur mitt rum såg ut var jag nånstans runt tio, elva år. Jag fick nya tapeter i mitt rum och valde en med bruna hjärtan på vit botten. Flera av mina kompisar fick vid den här tiden samma tapet men färgen varierade. En del hade röda hjärtan på vit botten och någon hade blå botten med vita hjärtan. Vad coola vi var 🙂
Till detta hade jag två röda manchesterfotöljer. Det var en stålrörsställning och man la en stor rund kudde i botten och lutade en mindre mot ryggstödet. Dom fick jag ärva av grannens äldsta son. Till fotöljerna hade jag ett vitt fyrkantigt bord med hjul på. Ovanpå stod en ljusbricka i brun plast. Med en massa blockljus på.

Jag hade så klart en stereobänk också. En brun. Och på den stod stereon och nån prydnadssak. Bland annat ”Kan du inte tala”
tala.jpg
Jag hade även en byst av Elvis, fast jag aldrig varit en fan.

Sängöverkastet var självklart i plysh. Brunt och vitt mönster. På väggen satt sammetsaffisher. Motiven var enhörningar, solnedgångar, pantrar, tigrar etc. Andra väggprydnader var tavlorna på dom gråtande barnen.
gratande.jpg

På golvet låg det så klart heltäckningsmatta och i taket hängde en rislampa modell stor. Ja, så såg mitt rum ut i slutet av 70-talet och början av 80-talet.

När jag gjorde om i mitt rum nästa gång var jag typ 15. Då var det vit strukturtapet som gällde och kromade stålrör. Men det är en annan historia 🙂